• Det gröna lerputsade halmbalshuset står på en plintgrund. Foto: Gunilla Welin
    Det gröna lerputsade halmbalshuset står på en plintgrund.
  • Specialbyggda fönster ger extra ljus och rymdkänsla. Foto: Gunilla Welin
    Specialbyggda fönster ger extra ljus och rymdkänsla.
  • Jesper och Maja tycker om att blanda nytt och gammalt.  Foto: Gunilla Welin
    Jesper och Maja tycker om att blanda nytt och gammalt.
  • Mitt i huset har man en murad skorsten, med en inmurad vattenmantlad spisinsats från Euronom som är kopplad till en ackumulatortank på 750 liter, dit även 4 stycken Lesol solfångare på totalt 6 m2 är kopplade. I ackumulatortanken finns även en elpatron. Foto: Gunilla Welin
    Mitt i huset har man en murad skorsten, med en inmurad vattenmantlad spisinsats från Euronom som är kopplad till en ackumulatortank på 750 liter, dit även 4 stycken Lesol solfångare på totalt 6 m2 är kopplade. I ackumulatortanken finns även en elpatron.
  • Halmbalarna är 48 cm tjocka och har putsats med lerputs på bägge sidorna, så totalt är väggarna 60 centimeter tjocka.  Foto: Gunilla Welin
    Halmbalarna är 48 cm tjocka och har putsats med lerputs på bägge sidorna, så totalt är väggarna 60 centimeter tjocka.
  • Den öppna planlösningen på bottenvåningen gör att värmen även letar sig upp på övervåningen. Golvvärmeslingorna har man bakat in i lerbruk under ekgolven och under lerputsen har man lagt in en aluminiumfolie så att värmen reflekteras uppåt. Foto: Gunilla Welin
    Den öppna planlösningen på bottenvåningen gör att värmen även letar sig upp på övervåningen. Golvvärmeslingorna har man bakat in i lerbruk under ekgolven och under lerputsen har man lagt in en aluminiumfolie så att värmen reflekteras uppåt.

Gröna huset

Jesper Zander och Maja Lindstedts egenbyggda halmhus tog sju år att bygga. Marken det står på är köpt tillsammans med vänner, och här är tanken att en hel liten by ska växa fram.

Denna artikel är ett reportage ut temat Att bygga med halm ur Klokahem nummer 5/2015. För att läsa fler reportage och artiklar i temat köp lösnumret eller teckna en prenumeration.

Jesper Zander och Maja Lindstedt är vana vid både ekologiskt och gemensamt tänkande. Innan de fann marken nära ekobyn Skärkäll i Bohuslän var de med och bildade Kampetorp, även det en ekologisk by där de bodde tillsammans med vänner. 2004 fann de sitt drömställe och köpte 12 hektar mark tillsammans med likasinnade. Tanken är att det ska växa fram en liten by. De har därför delat upp en del av marken i tomter för hus och resten skall brukas tillsammans.

– Det är ute på landsbygden, men samtidigt är det ett väldigt kreativt område med mycket inflyttat folk. Här händer saker inom kultur, det hålls föredrag, men samtidigt är det på landet, vid havet, säger Maja Lindstedt.

Jesper Zander är journalist och snickare och arbetar ofta som hantverkare i byggnadsvårdsprojekt, Maja Lindstedt är arkitekt, konsult och hantverkare inom ekologiskt byggande. När de hade köpt marken satte de igång att planera och söka bygglov. De bodde i en vagn under tiden som huset växte fram, och det fick ta sin lilla tid. De började 2005 och höll på periodvis under sju år. Lagom till inflyttningen fick de även sitt första barn, som heter Jo.

 

Maja och Jesper i sitt egenhändigt byggda halmhus. Foto: Gunilla Welin
Maja och Jesper i sitt egenhändigt byggda halmhus.

– Då blev det väl en tydligare prioritering att få allt klart. Så sista tiden gjorde vi ett litet ryck för att få huset färdigt, säger Maja Lindstedt.

Hon själv blev tidigt miljöintresserad. I början av 1990-talet var hon med i fältbiologernas hantverksgrupp och deltog i byggandet av ett bronsåldershus av lokala, naturliga material. Hon kom då i kontakt med Lerbyggeföreningen och deltog i den första kursen i halmhusbygge i Sverige som Frans Yzermans och Lena Falkheden höll i Bottna 1996. Under studietiden på Chalmers inriktade hon sig på byggnadsvård och miljöanpassat byggande och samarbetar nu med Jesper som sköter snickrandet. 

– Egentligen är vi flera som samarbetar när vi håller i kurser och sådant. Så det är inte bara jag och Jesper. Att jag är arkitekt och han snickare har skett under tiden som vi arbetade med vårt eget hus. Så det har vi bägge varit med och byggt på. Vi var med och byggde på flera andra halmhus innan, och sedan när vi kände att vi hade tillräckligt med egna erfarenheter och metoder så startade vi med vårt eget, säger Maja.

När tanken om ett eget halmhus hade fått fäste så började de samla på sig begagnade fönster, dörrar, golv och tegelstenar med mera från rivningar. Fönsterbrädorna gjordes till exempel av gamla begagnade köksbord. De har uppfört huset med hjälp av att hålla många kurser i halmhusbygge och lerklining. Totalt har flera hundra personer varit med och byggt. Frans Yzermans hjälpte till och såg till att allt blev rätt utfört. De har även haft kurser på andra byggen för att få in lite pengar.

 

Foto: Gunilla Welin

Huset är 140 kvadratmeter stort och har två våningar. Vardagsrummet är två våningar högt och har en öppen trappa upp till övervåningen. Ett halvcirkelformat burspråk med många fönster släpper in mycket dagsljus och huset står på en plintgrund där bottenbjälklaget är isolerat med 25 centimeter cellulosafiber. Ytterväggarna består av en bärande träkonstruktion som isolerats med lerklinade halmbalar. Halmbalarna i sin tur är 48 cm tjocka och har putsats med lerputs på bägge sidorna, så totalt är väggarna 60 centimeter tjocka. Även taket är isolerat med halmbalar, men här har man förutom putsen även satt in en diffusionstät papp för att få en riktigt tät takkonstruktion. Yttertaket är belagt med taktegel. Fönstren är återanvända fönster som de har renoverat, så många av dem är 1+1-glasfönster med separata innanfönster. De har varit petiga och ägnat mycket tid åt detaljer, vilket ger huset ett genomarbetat och gediget uttryck.

– Vi har varit väldigt noggranna. Det är väl därför det tog sådan tid. Estetiska detaljer, form på fönsternischer, möten mellan material och snickeridetaljer blev till långa diskussioner. Och det är nog detta, att fatta gemensamma beslut, som tagit mest tid av allt, säger Maja.

 

Estetiska detaljer, som möten mellan material och snickeridetaljer, blev till långa diskussioner. Foto: Gunilla Welin
Estetiska detaljer, som möten mellan material och snickeridetaljer, blev till långa diskussioner.

Invändigt är det mesta målat med äggoljetempera, men eftersom den matta färgen lätt blir fläckad och blank av handslitage så är en del invändiga snickerier, såsom skåp och trappa, målade med linoljefärg. Golven är begagnade ekgolv som man behandlat med hårdvaxolja. Innerväggar är regelväggar med gips och plywood, förutom en vägg som murades av obränt tegel som putsades. Lerkliningen har man först oljat och sedan målat tre gånger så att insidan blir diffusionstätare än utsidan. Utvändigt är allt virke målat med linoljefärg och halmbalarna är utvändigt putsade med lerbruk med en viss inblandning av kalk. Våtrummen har delvis gjorts på konventionellt sätt, med tätskikt av gummifolie och klinker på ett gjutet betonggolv som belagts med en avjämningsmassa för att man skall få ett fall mot golvbrunnen. Väggarna i våtrummen är lerputsade för att buffra fukt, och de har enbart behandlats med olja för att bli lite motståndskraftigare för slitage. 

 

Jo på väg att hämta lera. Foto: Gunilla Welin
Jo på väg att hämta lera.

Huset har förutom tomten kostat cirka 600 000 kronor, samt massvis med eget arbete. Det har varit mycket jobb med att bära lera och halm och framför allt en lång process att bygga själva.

– Vår prioritering har varit ett helhetstänk kring material, miljö och inomhusklimat. Dessutom är halm ett väldigt bra material för nybörjare. Vi har haft massvis med kurser och workshops så hur många människor som helst har varit med här och byggt, säger Maja.