Tweet

Text Klara Börjesson

Johannes Kästel och Åsa Lowden Kästels hus i Hölö utanför Järna liksom rinner ner för berget, ut från skogen. De olika platåerna på väg upp mot byggnaden binds ihop av en nybyggd trappa, och trots att frosten kniper i fingrarna kan man se var sommarfesterna kommer att utspela sig.

– Vi har alltid folk här. Därför byggde vi in naturliga sittplatser i platåerna upp mot huset. Tänk att sitta här och titta ut över hagarna, säger Åsa.
Ramverksbygge kanske främst är något man ser i lador och uthus. Men i och med det ökande intresset i främst Nordamerika har man även i Sverige börjat bygga småhus i ramverksteknik. Ramen kläs sen in och isoleras.
Ramverkstekniken är gammal och har en lång tradition i Sverige, men det betyder inte att Johannes är en bakåtsträvare. Ramverket inbjuder till modern arkitektur med stora fönster och udda former. Stora öppna ytor och högt i tak. I Johannes och Åsas hus är kök, matsal och vardagsrum ett enda stort utrymme. Matbordet är placerat i det scenliknande burspråket som ligger en halvtrappa upp.
– Den där halvtrappan, eller nivåskillnaden, är oerhört bra för umgänge. Det är alltid någon som sätter sig där. Småbarnen gillar att dingla med benen och vår dotter Isabella har använt den som scen för sina teaterrepetitioner. Man borde bygga fler nivåskillnader i ett hus, det är något spännande med det.
Ramverket ger naturliga smårum i de stora rummen. Det ger också huset en naturlig tyngd. En slags trygghet. Familjen vill sällan lämna huset, vill inte låta det stå tomt.
– Det känns som slöseri att låta rummen vara tomma hela dagar, säger Åsa.

När Johannes får i uppdrag att bygga ramverk åt privatpersoner blir det många gånger ett intensivt arbete. Inte sällan blir kunderna till vänner.

– Oftast är de människor som beställer ett ramverkshus väldigt duktiga på att veta vad de vill ha. Processen är oerhört medskapande. Vi arbetar tätt ihop och många av mina gamla kunder har blivit vänner till hela familjen, berättar Johannes.
Den vattenburna golvvärmen i huset i Hölö värms upp av bergvärme. Väggarna är isolerade med cellulosa och fönstren är drevade med mossa. Bakom det mesta finns en ekologisk tanke, något som både Johannes och Åsa tror kommer naturligt när man bygger med ramverk. De flesta av Johannes kunder vill hålla en ekologisk linje, även om det rent praktiskt skulle gå lika bra att isolera med glasull och klä in huset i eternit. Fick Johannes bestämma skulle han dock inte syssla varken med isolering eller med att klä in husen han bygger.
– Helst skulle jag bara vilja ägna mig åt själva ramverken. Det är ju det jag brinner för. Men än så länge är det inte realistiskt, även om jag kan se ett ökat intresse när jag ställer ut på mässor och pratar med folk.

När Åsa och Johannes målade huset gick de bara på känsla. Ramverkets gråa nyans gör det lätt att inreda med färg.
– Man kan naturligtvis låta bli att måla själva ramverket, men då blir det väldigt mörkt efter ett tag, det blir någon slags bastukänsla. I USA låter man det dock oftast vara omålat. Men vi tycker det blir ljusare och lättare med den här gråa nyansen, säger Johannes.

Åsa är konstnär och ansvarig för konst- och hantverkslinjen på Vårdinge by folkhögskola. I perioder har hon möjlighet att sitta hemma i sin ateljé och ägna sig åt

måleriet. Hennes akvarelltavlor pryder sovrumsväggen. De är lika i färgval

och motiv.
– Jag kan inte låta saker stå ensamma. Jag vill ha minst två av varje. På spiskransen står småprylar från resor, men de får inte stå ensamma. Speglarna hänger aldrig var för sig, och tavlorna ska helst hänga i grupp med ett tema. Det ger en helhet, förklarar Åsa.
Åsas och Johannes hem består nästan bara av återvunna saker. Köksluckorna kommer från Johannes systers lägenhet, den gamla vedspisen från stugan i Värmland, köksstolarna från Åsas föräldrahem och alla innerdörrar från olika hus.
– Dörrarna är vår familjehistoria. De kommer från hela släktens hus, säger Johannes.
Lägger man sig på rygg i de mjuka sofforna framför brasan ser man de breda tiljorna i taket som ursprungligen var ett golv i ett annat hus.
– Jag brukar tänka att det går människor i taket. Själarna av de som gått på det där golvet, säger Johannes.

Både han och Åsa är noga med känslan. Deras hem rymmer många vänner och minnen. Och de har försäkrat sig om att inga onda andar ska förstöra stämningen.
– Det är en gammal tradition från Navajoindianernas ”hogans” som ibland har ett runt fönster för att underlätta för onda andar att komma ut.  l